Walking the memory lane

Så var skolan och föreläsningarna över för denna gången. En trevlig klass, men ffa väldigt kompetent. Många av dem har redan en eller två vidareutbildningar. Det känns rätt bra eftersom det bara är att fråga dem men jag känner ju att jag ligger efter med kunskap. Med all rätt.
Men det är så kul med kunskap!
Nästa gång i oktober ska vi dissekera hjärta och lungor. Tjohej!


Peace and love!

Örebro

Örebro baklänges.
Nu ska jag på afterschool med några klassisar. Peace and love!

Det här med vandrarhem..

..syrran jag förstår inte hur du orkar bo såhär så länge.

Vandrarhemmet jag bor på nu är fräscht och ligger hyffsat i stan, med gångavstånd till centrum. Däremot klarar jag ju inte av det här "vi-måste-socialisera-bara-för-att-vi-bor-här". Och speciellt inte med pratglada gubbar. De fick jag nog av när vi bodde på vandrarhem i Eksjö under studietiden och de kom och gick i kalsonger. Nejtack.
Efter en lång dag vill jag bara äta min köpepizza på rummet och vara precis sådär anti-social som tydligen är bannat på vandrarhem.

Just nu..

Medelåldern är ungefär 20 år äldre än min ålder. Men jag är glad ändå.


Peace and love!

Mot magisterexamen

Earlybird idag. Klockan ringde 03.50 och herrejisses vad okristligt tidigt det är. Men jag släpade mig upp, tog tag i mitt liv och cyklade ner till tågstationen med väskan i högsta hugg. Sitter nu på tåget till Örebro efter ett byte i Falköping. Alla vägar går inte till Rom, utan som bekant till Falköping..(?).
Förutom de tre äldre herrarna som var på fel tåg har inga större missöden skett än så länge och jag håller tummarna för att dagen ska flyta på smärtfritt. Det är ju ett antal steg kvar tills jag sitter i föreläsningssalen och har hittat rätt, men det ska nog gå bra.

Jag skulle mycket väl kunna se mig som resande buissneswomen förresten. Älskar att sitta i skjorta och kavaj med laptopen i knät. Ibland ångrar man sitt karriärsval :-)

Take care så uppdaterar jag mer när skolan väl börjat.
Puss och kram.

Tips på app

Picture Magic eller ngt liknande heter appen som gör dessa fina effekter.





Peace and love!

Dagens..?

Såhär ser jag ut ikväll.
Puss och kram på er :-)

Change

Just det, jag har ju övergett mitt silverblonda hår för ett lite brunare i höst. I dagsljus är de fortfarande rätt ljust men i rumsbelysning kan det se ganska mörkt ut.
Här är en bild i dagsljus.



Peace and love!

Det går bra nu

UPDATE:

19/5 Östersund!

27/ 5 Kroatien!

17/6 Min sista dag på avd G. samt farväl-afterwork.

20/6-14/8 Oslo!

29-31/9 Början på magisterutbildning. Akutsjukvård, Örebro.

2/9-12/9 Tillbaka till GSR, Bærum sykehus

Underbara Underbara Clara

Här kan ni läsa ett helt fantastiskt inlägg som Underbara Clara gjort om hur bloggandet, läsaren och författaren, förlöjligas i resten av samhället.

"Det finns få saker som är så hotfulla som kvinnor som skapar egna världar med egna regler. Där man skiter i bekräftelsen från resten av samhället -  och istället bekräftar varandra. Det hotar hela maktstrukturen. "

Heja heja heja!

A never ending story

Pappsen ringde förut för att berätta att jag var med i ÖP. Självklart handlade det om när jag och en kollega blev beordrade att följa en suicidpatient från Jkpg till Östersund, mitt i snökaos och sportlovsveckor. Det här rabaldret tar verkligen aldrig slut. Först får vi skit från avdelningen för att vi var "dumma nog" att lyda order (ingen tänker på att vi ifrågasatte beslutet ungefär 4 ggr till överläkaren med ett bestämt svar att pat skulle flyttas senast på kvällen). Ingen tänker heller på att vi ordnade allt själva, jag satt en hel dag och bokade resor och ringde runt och min kollega pratade med Ösds psykiatri som tog på sig betalningsansvaret. Ingen tänker heller på att vi redan varit i tjänst i 8 timmar när vi väl åkte iväg, att vi var i tjänst i 26 h när vi kom fram till Ösd. Och då kommer psyk däruppe och säger att vi skulle övernattat på patienthotellet, och vara borta ytterligare 1,5 dygn, utan vare sig ombyte, tandborste eller annat man kan behöva. Så från torsdag morgon 07.00 till ca lör 22.00 tycker Ösd att vi gott kan vara i tjänst, eller åtminstone vara borta från hemmet. Ingen tänker på oss. Ingen tänker på om vi haft barn (nu har ju min kollega det men ett barn som klarar sig själv).  Ingen tänker heller på själva resan. Att pat var väldigt suicidbenägen, att vi fick proppa i henne mediciner för att hålla henne lugn, eller att vi höll på att frontalkrocka med en lastbil mitt i natten i snökaos och att min kollega hade dödsångest när vi kom hem.

Nejdå, man ska bara ställa upp för landstinget.

De som kommenterat på ÖPs hemsida menar på att hade det varit politiker hade det varit helt okej. Det  en bra åsikt.

Studierna

Fick idag reda på att jag faktiskt blev antagen till Växjös anestesiutbildning också, och en fristående kurs med inriktning mot Afrika. Jag vill ju jobba i läkare utan gränser och chansen är stor att man hamnar i Afrika. Tackade nej till Växjö men den fristående kursen har jag fortfarande inte bestämt mig om. Den är helt nätbaserad så jag behöver inte åka någonstans, men det kan bli mycket att läsa magisterutbildningen, jobba OCH en extra kurs. Vi får se hur jag gör! :-)

Så nöjd

Dels är jag sjukt nöjd med min nya Macbook Air som kom idag. Har verkligen behövt en ny dator och efter sommarens slit tyckte jag att jag förtjänade en. Den allra första som jag betalt själv dessutom :-) Den är bara 11 tum stor och väger bara ett kilo, blir perfekt i studier och till Norge.

Sedan gjorde jag ett fynd idag på Tom Joule i stan, hittade ett perfekta gummistövlar för halva priset. Har ju redan ett par rosa men de passar ju inte jämt.

Notera de bra bilderna som är tagna direkt från datorn, så smart!

Peace and love guys!

En augustidag

En så otroligt vacker version av Kents låt.

Frustrerad

Något som jag avskyr med mitt jobb är irriterande anhöriga. Antingen de är arga, oförstående eller bara dumma. Till exempel de som inte, trots information, respekterar smittoisolering. De som tror att en resistent bakterie bara är något som man tar en tablett av. De som riskerar andra människors hälsa och liv på grund av dumhet.

Bli aldrig en sådan anhörig :-)


Peace and love!

Det är löjligt

Man ska inte tro att man som svensk blir bra behandlad alla gånger trots vårt rykte i Norge. Jag har blivit utkickad från hybeln pga dubbelbokning. Mitt nya boende ser ni nedan..









Jag bor alltså på sjukhuset. På en nedlagd avdelning. Helt öde. I en patientsäng. "men det finns tv!" sade damen nere i receptionen. Som om det skulle muntra upp mig. Jag måste ändå gå upp till min avdelning för att värma mat. Och var ska jag förvara mina kylvaror är det tänkt?
Jag känner mig som en polack. Kanske till och med en thailändsk bärplockare.

Peace and love!

Its a winning streak

När jag sitter och lyssnar på det ihärdiga regnet och önskar att jag vore någon annanstans, slår det mig att denna utmaning snart är över. Med nervositet, höga förväntningar och med en pirrande känsla av äventyr åkte jag i juni till Norge för att jobba som sjuksköterska. Inte bara kändes det utmanande i form av språk- och rutinbarriären men också den somatiska biten som satte små käppar i hjulet på mitt självförtroende. Nu, endast fyra arbetspass kvar inse jag att jag har klarat utmaningen med väl godkänt. Patienterna berättar om hur flink jag är och personalen att de gillar att jobba med mig, och inte minst chefen som önskar att jag kommer tillbaka. Jag själv har utvecklats enormt på bara sju veckor, och därför är jag så tacksam mot mig själv att jag åkte.

Nu väntar nästa utmaning i form av medicine magisterexamen i akutsjukvård. Det ligger spännande tider framför mig, och allt jag gör för mig närmare målet.
Jag gottar mig åt det medan jag känner mig lite ensam, och regnet bara öser.


Peace and love!

Make me out of clay

Tillbake i lilla hybeln vid Baerums sykehus. Samma rum, samma Harry Potter-affischer. Samma fula plastgolv och kräkfärgade väggar. Och det enda sällskapet, i form av en långbent spindel, tog jag nyss ner och slängde i papperskorgen.
Men det är inte så illa.

Denna veckan håller på att lida mot sitt slut (jeesez vad tiden går fort..). Är ledig i helgen, fantastiskt! Kanske firar det med en svindyr flaska rosé från Vinmonopolet. Who knows.
Sedan är det bara två veckor kvar innan jag åter kan komma hem till min kära lägenhet. Chefen på GSR sade idag att de önskar få tillbaka mig till hösten och det är ju guld värt med tanke på studierna.

Nu ska jag försöka ignorera tanten som antingen möblerar om eller gymnastiserar varenda kväll i rummet ovanför mig. Saknar Lovisas tassande fötter.


Peace and love!