Sommare står nästan i full prakt här i Småland. Syrenerna blommar, lupinerna är på väg upp och folk har numera övergått till en mer avklädd look.
Själv försöker jag njuta så gott det går. Jag måste dock erkänna att det hade varit lättare att njuta med en balkong eller uteplats där man inte behöver slåss om utrymmet med hundbajshögarna som finns i överflöd i min park. Jag funderar om det finns något sorts handikapp som gör att man blir oförmögen att plocka upp efter sig och sin hund. Förmodligen är de bara lata, tyvärr.
Som ni alla vid det här laget vet är jag numera helt singel igen. Det blev ett väldigt definitivt avsked, både bokstavligen talat och emotionellt. Jag har äntligen insett vad jag haft och vad jag förlorat, och det gör att det gör mindre ont- det kan bli så mycket bättre.
Jag är dock glad över alla minnen, men de är just minnen. Det jag behöver nu är att bygga upp mig själv, bli ännu starkare och helt enkelt vara glad att det är över.
Men erkänn, kärlek är ett konstigt fenomen. Du skiljs åt från den människa du stått närmast i ett halvt decennium och helt plötsligt är det naturligt. Från en dag till en annan blir den människan just bara minnen, och man går vidare och hittar någon annan som blir din allra närmaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar