Även om man gärna glamoriserar jobbet i Norge ska ni veta att det är väldigt tungt och psykiskt krävande. Jag är precis hemkommen från en 14.5-timmars arbetsdag på två avdelningar. Dels på min vanliga, geriatrisk/stroke/neuro, och dels på kirurgen där jag varit i kväll. Dagen på GSR kännetecknades av att ingen hann äta lunch i tid, det var många oroliga och rymningsbenägna patienter och jag som inte kände någon av pt. får ju mycket att göra och att läsa. Det gäller att ha koll när man ska in till läkaren. Jag var helt genomsvett innan lunch. Kvällen på kirurgen var bra mycket lugnare men också mer psykiskt stressande för mig. Jag har knappt aldrig satt min fot på en kirurgisk avdelning, är en sopa när det kommer till sår och jag har ingen vidare pejl på operationer eller dyl. Jag hittar dessutom inte på avdelningen och känner heller inte mina kollegor. Slutresultatet är att patienterna lever och mår bra men jag känner mig som en påse skit. Känslan av att inte kunna göra sitt bästa är nog det värsta, och det gör att man tyvärr presterar därefter. Det blir som en ond cirkel.
Det krävs mod, uthållighet och ett inre lugn för att klara dessa utmaningar. Jag tycker att det är svinjobbigt stundtals men å andra sidan är jag ingen person som nöjer mig med ett bekvämt arbete. Jag är här för att utvecklas och lära mig! Bara ikväll har jag blivit bättre på:
-byta stomi
-kontaktsmitteisolering
-urologiska sjukdomar
Jag ska nu lägga mig och begrunda dagen,och imorgon är en ny dag med nya utmaningar. Då ska jag jobbe natt på GSR.
Peace and love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar