A never ending story

Pappsen ringde förut för att berätta att jag var med i ÖP. Självklart handlade det om när jag och en kollega blev beordrade att följa en suicidpatient från Jkpg till Östersund, mitt i snökaos och sportlovsveckor. Det här rabaldret tar verkligen aldrig slut. Först får vi skit från avdelningen för att vi var "dumma nog" att lyda order (ingen tänker på att vi ifrågasatte beslutet ungefär 4 ggr till överläkaren med ett bestämt svar att pat skulle flyttas senast på kvällen). Ingen tänker heller på att vi ordnade allt själva, jag satt en hel dag och bokade resor och ringde runt och min kollega pratade med Ösds psykiatri som tog på sig betalningsansvaret. Ingen tänker heller på att vi redan varit i tjänst i 8 timmar när vi väl åkte iväg, att vi var i tjänst i 26 h när vi kom fram till Ösd. Och då kommer psyk däruppe och säger att vi skulle övernattat på patienthotellet, och vara borta ytterligare 1,5 dygn, utan vare sig ombyte, tandborste eller annat man kan behöva. Så från torsdag morgon 07.00 till ca lör 22.00 tycker Ösd att vi gott kan vara i tjänst, eller åtminstone vara borta från hemmet. Ingen tänker på oss. Ingen tänker på om vi haft barn (nu har ju min kollega det men ett barn som klarar sig själv).  Ingen tänker heller på själva resan. Att pat var väldigt suicidbenägen, att vi fick proppa i henne mediciner för att hålla henne lugn, eller att vi höll på att frontalkrocka med en lastbil mitt i natten i snökaos och att min kollega hade dödsångest när vi kom hem.

Nejdå, man ska bara ställa upp för landstinget.

De som kommenterat på ÖPs hemsida menar på att hade det varit politiker hade det varit helt okej. Det  en bra åsikt.