Första morgonen...

...helt själv. Alex saker är borta. Helt borta. Armar och ben värker efter flytten igår, hjärtat värker av andra orsaker.
Det är som om mina känslor är tudelade. Jag börjar tvivla för att det gör så förbaskat ont, för att jag fortfarande älskar honom, för att detta egentligen inte var vad jag ville. Ändå är det nödvändigt. För min och kanske för hans skull.

Det gör ont när knoppar brister...


Bisous!